Historien om Sky Angelina Russel

inskickad av: silent-tears.bloggplatsen.se

Kapitel 1. I'm Glad You Came

~Turn the lights out now,

Now I'll take you by the hand,

Hand you another drink, drink it if you can,

Can you spend a little time,

Time is slipping away,

Away from us so stay,

Stay with me I can make, make you glad you came.~

Bang.

 Skye kollade upp, det plötsliga ljudet hade väckt henne från hennes dagdröm. Hon slappnade av när hon såg att det bara var Clementine som sparkade en fotboll mot en tunna. Hon suckade och la hennes huvud på hennes knän och drog dom nära hennes kropp i en sittande position.

 Det har gått ungefär 3 månader sen dom flyttade in till det här motellet. Det var inte det bästa stället att stanna på men det var säkert. Det höll dom där zombierna borta från deras ansikten, vilket var bra. Den enda saken Skye kunde klaga på var att det nästan inte fanns någon mat. Dom hittade en ny kille, Mark som gav dom nog mycket mat för alla, men nu var den maten nästan slut och alla var hungriga. Det var några personer ute som jagade.

 Hon kollade på när Duck målade. Han klottrade bilder på robotar, rymden, stjärnor och planeter. Han verkade för upptagen för att märka att Skye kollade på honom. Katjaa gick fram till honom, böjde sig ner och rufsade till hans hår. Hon fångade Skyes blick och log. Skye log tillbaks ett osäkert leende.

 Carley halvsov i hennes stol, hon kunde inte sova pga olyckan på apoteket. Skye var inte där men tydligen hade nån som hette Doug, en kille som Carley hade en liten "crush" på blivit äten rakt framför henne. Carley var stark ändå, och Skye gillade henne och dom gillade att prata med varandra. Carley var faktiskt närmast Skyes ålder. 

 Hon kunde höra Larry spika spikar i väggen. Larry... Han var en skitstövel, det var det ända Skye kunde tänka. Han ville döda Duck bara för att han kunde varit biten. Han slog också Lee utan anledning och lämnade honom för att dö. Skye brydde sig inte ett skit om det skulle hända nått med honom.

Faktiskt, enda personen som brydde sig om Larry var hans dotter Lilly. Skye ogillade henne inte men hon kunde va en riktig bitch ibland. Hon och Kenny bråkade alltid om allting och det slutade alltid med att Lilly började skrika åt honom med Larry som stöd. Så Lee (Clementines "livvakt") stöttade Kenny. Det var bra att Kenny inte var helt ensam iallafall.

En hög vissling hördes och Skye stod snabbt upp och smög tyst bakom husvagnen med Katjaa, Carley och Duck bakom henne. Hon kunde se Clem gömma sig bakom några tunnor. Larry kolla fram bakom väggen för att se vad som hade varnat Lilly. Lilly kollade ut i skogen, hennes blick hård och hennes finger på avtryckaren. Några buskar rörde på sig och ut kom Lee som viftade med armarna.

 "Öppna grindarna, vi har skadade!" Ropade han.

 Lilly sänkte hennes vapen och såg extremt irriterad ut. "Vafan? Vad i helvete håller dom på med?" Sa hon irriterat.

 Skye kollade irriterat på Lilly. Alla sprang till grinden och Skye vart chockad när hon såg 2 personer som hon aldrig hade sett förut. Hon såg att Lee, Mark och Kenny mådde bra men... Mark bar en man utan ett ben! Hans stump droppade blod och stänkte ner Marks kläder. Skye höll på att spy när hon såg blodet men höll det inte för nu var inte den bästa tiden att spy på. Vad i helvete? Högg dom av hans ben?

 Den benlösa mannen var inte den enda nya personen, det var också en kille som såg ut att vara i hennes ålder. Han var en väldigt lång brunhårig nervös kille och hade en baseboll tröja på sig. När han klev ut från buskarna så kollade han på gruppen försiktigt. Han såg väldigt rädd ut när han kom närmare gruppen som att vi skulle döda honom när som helst.

 "Kom igen, skynda!" Sa Kenny till Mark.

 "Herregud!" Sa Katjaa och skyndade fram till grinden och kollade på Kenny. "Vad hände?"

 "Vilka är dom här människorna?!" Skrek Larry till Lee i sin vanliga arga röst.

 "Mamma vilka är dom där?" Frågade Duck och sprang fram till sin mamma.

 Skye försökte hålla tillbaka honom men han var för snabb och var redan bredvid Katjaa.

 "Jag har inte tid att förklara." Sa Lee till Larry igenom allt ljud och förvirring.

 "Lee mår du bra?" Frågade Clementine Lee.

 "Lägg honom på släpet. Jag ska se vad jag kan göra." Sa Katjaa till Mark och pekade mot bilen.

 Lee och den nya killen hjälpte Mark att lägga den medvetslösa mannen ner.

 "Kat kan du fixa honom?" Frågade Kenny.

 "Gud, Ken jag... Jag vet inte!" Utbrast Katjaa.

 "Öh... Mår du bra?" Frågade Skye Kenny. 

 Kenny gav henne ett svagt leende och svarade "Ja, jag mår bra."

 "Lee!"

 Alla vart tysta när dom hörde Lillys arga röst. Hon gav Lee en sur blick. Om blickar kunde döda skulle Lee varit ganska död nu... Lee verkade inte gilla blicken Lilly gav honom.

 "Vad i helvete? Du kan inte bara ta in nya människor hit! Hur fan tänker du?!" Skrek Lilly åt Lee.

 "Lugna ner dig för en enda helvetes gång!" Skrek Kenny till Lilly.

 "Du ska akta dig jävligt noga för vad du säger!" Snäste Larry och pekade på Kenny.

 "Ni två, håll käften!" Skrek Skye argt och vände sig till Lee, en hand på hennes höft. "Jag vill veta varför du tror att ta in mer människor hit när vi inte har någon mat är en bra idé?!"

 "Han skulle ha dött om vi lämnade honom där." Sa Lee allvarligt.

 "Och?!" Sa Larry och himlade med ögonen.

 "Jävla skitstövel." Muttrade Skye men ingen kunde höra det.

 "Vi är inte ansvariga för varje överlevare vi ser! Vi måste fokusera på vår grupp! Just här, just nu" Förklarade Lilly argt.

 "Kom igen Lilly, dom är människor! Sa Mark och pekade på den nya killen som kollade ner i marken. "Dom är människor som försöker överleva precis som oss! Vi måste hålla ihop för att överleva!" Skye nickade för att visa att hon höll med Mark men hon visste att ingen såg det.

 "Den enda anledningen till att du är här är därför att du hade mat till oss alla. Men nu är den maten nästan slut och vi kanske har nog med mat för kanske en vecka och jag tror väl inte att du har någon mat, eller?" Sa Lilly och vände sig till den nya killen.

 "Nej..." Svarade killen.

 Mark suckade och vände sig till killen och sa "Välkommen till familjen grabben." Sen gick han iväg.

 Clementine gick fram till den nya killen med en ledsen blick och sa "Kom hit och kolla på vad jag målade." Hon drog i hans tröja för att få med honom.

 "Va? Nej jag-"

 "Snälla?" Sa Clementine med hennes gulliga röst.

 "Okej då." Sa han tillslut och följde med henne för att han inte orkade argumentera med den 8-åriga flickan mer.

 "Du vet, du gillar att tro att du är ledaren för vår lilla grupp men vi kan ta egna beslut!" Snäste Kenny åt Lilly.

 Skye visste hur det skulle sluta så hon tog Ducks hand.

 "Hallå, släpp mig!" Klagade han.

 "Kom igen, vi går." Sa hon till honom.

Duck skakade av Skyes hand och sprang fram till sina målar-saker där Clementine satt med den nya killen. Clementine målade medans den nya kille bara satt där obekvämt.

Lite nyfiken på den nya killen satte sig Skye bredvid honom. Den här killen kanske är en del av gruppen nu så det är väl bäst att lära känna honom och se om man kan lita på honom eller inte.

Carley hade satt sig i hennes stol igen och var väldigt irriterad på att Lilly och Kenny alltid bråkade med varandra. Hon verkade halvt vaken för hon kunde knappt hålla hennes ögon öppna.

 "Är det så här varje dag? Jag menar, att alla håller på att bråka?"

 Skye vände på huvudet och mötte ett par blåa ögon.

 "Jag antar att man kan säga så." Svarade hon.

 "Åh... Okej." Sa han och kollade bort.

 "Öh... Vad heter du?" Frågade Skye honom.

 "Jag heter Ben." Svarade han och vände sitt huvud för att kolla på Skye.

 "Jag heter Skye." Sa hon och log lite. "Jag eh... Gillar ditt namn, det är fint." Sa hon och försökte låta snäll.

 "Öh... Tack, antar jag." Sa Ben, rodnade lite och kollade ner i marken.